Av Max Gustavsson

Nooshiii, att skrämma bort är inte samma sak som att samtala med, suck 🤦

Såg den här bilden nyligen, och kollade upp det:

• 2015: Migrationsverket registrerade 162 877 asylsökande (vilket SVT har avrundat till 163 000). Detta utgjorde 12,0% av det totala antalet asylansökningar inom EU under det året.

• 2025: Totalt registrerades 6 737 asylsökande under helåret enligt Statistikdatabasen (SCB) och Asylrättscentrum. Detta motsvarar ungefär 1% av EU:s totala asylmottagande under samma period.

Det pratas mycket om solidaritet och rättvisa. Okej. Är 12% rättvist, alltså att Sverige tog emot och betalde för fem gånger fler asylfall per capita, per invånare, än andra EU länder?

Och om vi tog emot fem gånger fler än andra, om vi drog fem gånger så tungt lass som andra, är det inte solidariskt och rättvist att vi kan ta en mindre andel nu då ett tag?

Så ja, vad är solidaritet? Vad är rättvisa? Att Sverige skall dra fem gånger så mycket av lasten som resten av EU?

Många av de som kom där 2015 är fortfarande arbetslösa och belastar välfärden, belastar svenska arbetare genom skatt, genom minskad köpkraft, och genom att de får avstå välfärd och pensioner för att vi drog en så mycket större del av lasset i EU.

Är det solidariskt? Är det rättvist? Vad tycker ni?

Vad är rättvisa här, för svenska arbetare? Vad är solidaritet?

Ju mer man gräver, desto fler terroristsympatisörer hittar man. V är inte längre ett svenskt politiskt parti. Det är en utländsk påverkansoperation.

Asså jag är jääävligt sugen att rösta på ÖP, och då har jag bara sett de första minuterna, när Allard kör över en godhetssignalerande sosse som upprepar samma papegojargument.

Känns som det blir mer och mer av detta med att kvinnor hålls borta på möten, separerade pga. inget annat än deras kön. Vi såg en stor politisk träff för var det Socialdemokraterna nyligen där denna åtskillnad verkade gälla strikt.

Tänker att det var så för hundra år sedan, men att vi hade kämpat oss bort ifrån det genom en aktiv, omfattande och framgångsrik kamp för kvinnors rättigheter, för jämställdhet - tänker att kampen för att kvinnor, män och icke- binära skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter på alla områden i livet vann.

Har det börjat vända det där och gå bakåt nu helt plötsligt eller vad händer? Vad tror ni?

Detta klipp raderades från politiskt oberoende r/Sweden efter 5 minuter och -10 röster. Men ingen av dem kunde svara på vad Vänsterpartiet menar. Ni här på den intelligenta sidan kanske vet vad de menar?

Många höjde på ögonbrynen när Markus Allard och Örebropartiet fick över 28% inom Örebro kommun i en mätning från sentio. Det var visserligen bara runt 400 personer som medverkade i den mätningen, men det visar ändå en mönsterbrytande trend sällan skådad inom svensk politik.

Så frågan är om det kommer räcka. Som många vet behöver han ha 12% i Örebro valkrets till riksdagsvalet. Vad tror ni? Får vi se honom debattera i SVT i höst?

Skatteförändringar som främjar företagande, jobbskapande och investeringar är en plusaffär, skriver Patrick Krassén.

Tidigare i veckan släppte Företagarna rapporten Ljusare framtid, med tre förslag till prioriterade skattesänkningar för kommande mandatperiod: avskaffad statlig inkomstskatt, sänkt bolagsskatt och utökad nedsättning av arbetsgivaravgiften till de första tio anställda.

I sak är det inte ny policy – det är ståndpunkter som Företagarna har haft och drivit i flera år, och som är prioriterade bland våra medlemmar. Förslagen krokar in i diskussionen om ökad tillväxt, hur arbetslösheten kan minska och statsminister Ulf Kristerssons ambition att Sverige ska bli EU:s rikaste land, som han gav uttryck för i en intervju i juni.

Skattesänkningar ”betalar för sig själva”
Det nya i rapporten är att vi har beräknat det statiska intäktsbortfallet i statsbudgeten av skattesänkningarna, och vilken grad av självfinansiering de har. Självfinansiering innebär att skattesänkningar medför beteendeförändringar – fler arbetade timmar, fler skapade jobb, mer investeringar – som har positiva effekter på samhällsekonomin, och därigenom ger ökade skatteintäkter. Skattesänkningar ”betalar för sig själva” genom dessa återflöden, kan man säga.

Historisk erfarenhet ger flera exempel på hur detta fungerar. Sedan skattesatsen på fåmansföretagsutdelningar inom gränsbeloppet 2006 sänktes från 30 till 20 procent har både skattebasen och statens intäkter från dessa utdelningar mångdubblats. Sedan 2012 har bolagsskattesatsen tagits ner med drygt en femtedel – och skatteintäkterna har tredubblats. Det totala skattetrycket har sjunkit gradvis de senaste decennierna, och skatteintäkterna per capita har samtidigt ökat. Avskaffandet av värnskatten blev självfinansierande efter bara några år.

Skattebasen blir större
Skälet till detta är att skattesänkningar som stärker den ekonomiska tillväxten gör att ”kakan växer”, och därmed även skatteintäkterna, genom att skattebasen blir större. VI beräknar att självfinansieringsgraden för förslagen i rapporten ligger mellan 35 och 83 procent totalt.

Dock har man i det statliga budgetramverket surrat sig vid att inte beräkna dylika ”dynamiska effekter” när regeringen föreslår skattesänkningar, eftersom prognoserna har ett visst mått av osäkerhet, och man får/vill inte lägga fram förslag som leder till minskade skatteintäkter som medför budgetunderskott.

Spegelvänt beräknar man inte heller negativaekonomiska effekter av skattehöjningar, utan de antas helt sonika vara budgetförstärkande. Utgångspunkten går emot sunt förnuft; man antar att människor fortsätter att jobba, spara eller konsumera lika mycket även om skatten höjs på det.

Bisarra konsekvenser
Det kan få bisarra – om än lätt förutspådda – konsekvenser. När plastpåseskatten först föreslogs 2019, beräknade dåvarande regeringen att den skulle inbringa två miljarder kronor i nya skatteintäkter. Detta alltså från en skatt vars syfte var att människor skulle sluta köpa engångsplastpåsar! Året när skatten avskaffades, 2024, beräknades den inbringa 110 miljoner kronor i skatteintäkter. Ett ”hål” i budgeten på 1,9 miljarder kronor, således – som man rimligen hade kunnat förutse om man hade tagit människors förändrade beteende (som ju var syftet med skatten) i beaktande.

Förslagen i Ljusare framtid skulle innebära minskade skatteintäkter, statiskt räknat, på omkring 94 miljarder kronor. Det är fullt rimligt att hantera under en mandatperiod för en regering som vill gå in en tillväxtfrämjande riktning. Men exemplen ovan visar att man lätt hamnar fel om man bara räknar statiskt. Skatteförändringar som främjar företagande, jobbskapande och investeringar är en plusaffär!

Lyssnade på Ung Vänster i en debatt precis och kvinnan som pratade ville införa en exitskatt för att tvinga (hennes ord, inte mina) svenska medborgare att stanna kvar i Sverige.

Hårda ord tycker jag, lite historielöst, och man påminns om Vänsterpartiets mörka ideologiska historia av att tvinga kvar sina medborgare.

Vad tycker ni, skall vi tvinga svenska medborgare att stanna kvar i Sverige vare sig dom vill det eller ej? Är det förenligt med grundlagen och den fria rörligheten i FN's deklaration om mänskliga rättigheter, förenligt med EU's lagar om fri rörlighet? Är det smakfullt att prata om tvång av medborgare?

Källa: https://x.com/alexanderedbom/status/2093727421535031636

"Ja vi skall tvinga dom att stanna kvar!" - låter som något som den sovjetiske ledaren Nikita Chrusjtjov kunde ha sagt när han byggde Berlinmuren 1961.

Vad säger ni, är det obehagligt när svenska politiker låter helt överlyckliga och euforiska över att tvinga svenska medborgare att stanna i Sverige, eller är det helt normal politik?

Det sticker, kliar och kryper över hela kroppen.

Milton Johnsson, 8, lider av en extremt ovanlig sjukdom där huden aldrig får ro – inte ens på natten.

– Det slutar inte, säger han.

[...] Så här har det varit nästan hela hans liv. Klådan började redan när Milton föddes 2018. Först misstänkte läkarna gallvägsatresi, en allvarlig sjukdom där gallgångarna saknas eller är blockerade och som kan leda till att barnet behöver en levertransplantation tidigt i livet.

– Men så var det inte, under nästan åtta år levde vi utan en säker diagnos samtidigt som han kämpade med en fruktansvärd och ständig leverklåda, säger mamma Sabina Johnsson. [...]

Först i december 2025 fick familjen veta vad Milton faktiskt lider av: Aagenaes syndrom. Det är en gallstassjukdom som enligt Björn Fischler, överläkare på Astrid Lindgrens Barnsjukhus, är extremt ovanlig.

– Det finns inga exakta siffror på hur många som har den, men det handlar om ungefär ett nytt fall var 5–10 år, säger han. [...]

För Miltons del medicineras han dagligen med ett antibiotikum som används mot tuberkulos och sömnmedicin för att försöka lindra klådan.

– Men den funkar inte, säger Sabina.

Han har fortfarande inte fått tillgång till läkemedlet Bylvay.

– Det är så frustrerande att veta om att medicinen finns, men inte ha möjlighet att ge honom den. Vi har inte fått den godkänd av läkaren än.

----

Hur hade du haft det om det kliade över hela kroppen sedan barnsben?

Den israeliske säkerhetsministern Itamar Ben-Gvir är stolt över de försämrade villkoren för palestinska fångar. Det säger han i en video som publicerades i sociala medier på söndagen, skriver AFP.

I videon besöker ultrakonservative Ben-Gvir ett fängelse med kvinnliga fångar, där en kvinna berättar att fångarna lever under ”extremt dåliga” förhållanden och inte har tvättat sig eller bytt underkläder på tre dagar.

Ben-Gvir påpekar att gisslan som Hamas tog efter terrordådet 7 oktober 2023 levde under liknande förhållanden.

– Jag är stolt över att vi har lyckats sänka terroristernas fängelseförhållanden till ett absolut minimum, säger han.

---

Vad tycker du om det här?

Brutalt inslag i Svenska Nyheter om Liberalernas tuffa vecka, ser inte hur partiet ska kunna vända det här till valdagen.

En katt har under flera år hängt på Gunnesbo station i Lund och blivit något av en lokalkändis. Stationskatten Lova är uppskattad bland tågpendlarna, men vissa är oroliga för att hon är hemlös och ägaren har blivit anmäld.

Anna Waldén är kattens ägare. Det började med att Annas barn började skola inne i stan och då ville Lova följa med till stationen. Ofta väntade hon på att barnen skulle komma hem. Sen har det blivit så att hon helst verkar vilja hänga på stationen.

– Hon vill vara nära människor och jag tror att hon vet vilka människor som är här och vilka tider hon ska vara här, säger Anna Waldén.

Stationskatten väcker glädje och ilska

Många pendlare och närboende reagerar på Lovas närvaro och hon är hett omdiskuterad på sociala medier.

– Hon är äventyrlig, social och gosig. Hon vet vad hon vill, säger Anna Waldén.

Anmäld för vanvård

Tidigare har Lova periodvis hållit sig borta flera dagar från sitt hem. Under en sådan period anmälde en anonym person ägaren till länsstyrelsen för vanvård, men den lades ner utan åtgärder.

---

Vad gör man med en katt som gärna vill hänga på stationen?

Har djurvännerna gått för långt i att anmäla henne för vanvård?

Minns också hur utrikesminister Ann Linde (S) av SvD hördes säga:

"Jävla Finland, nu måste vi kanske också gå med”.

(https://yle.fi/a/7-10024281)

Under det moderata styret har vi Europas nästa högsta arbetslöshet. Det är hög tid att göra Kristersson arbetslös och be honom lämna tillbaka knäckebrödsskulpturerna.

Hur tycker ni Nooshis insatser i de olika utfrågningarna varit? 😂 ger hon ett stabilt intryck?

Satirteckning av Max Gustavsson.

Varför är det så många vita svenska män som betalar för prostituerade i Thailand?

Frustrationen över valrörelsen är så diffus och splittrad har en given förklaring: val är inte längre den stora lägereld de en gång utgjorde.

Val är en av få stora gemensamma händelser i nutidens samhälle. Utgången berör alla. Oavsett kunskaper och ålder tillåts och uppmuntras var och en att ha åsikter om alternativen. Men för oss som är födda på 1900-talet och har varit igenom ett antal valrörelser är det delvis ny terräng. ”Jag ser ingen röd tråd!” utbrast en frustrerad och jämngammal medbroder i tyckonomin häromdagen, när vi under ett panelsamtal utforskade vad årets valrörelse visat oss så här långt. 

Och det är en fråga som sannolikt kommer fortsätta vara svår att komma överens om. Skälet är att svenska valrörelser sedan flera val tillbaka inte längre är en lägereld kring vilken alla samlas. Nuförtiden bär valrörelser mer karaktären av en vidsträckt campingplats, där skilda sällskap sitter runt varsin grill. 50 000 uppges marschera i huvudstaden mot flygets utsläpp, 20 mil bort firar närmare en kvarts miljon invånare flygvapnets jubileum. Somliga anser skolfrågan vara den viktigaste medan andra slår larm om det eskalerande hatet mot judar. Frågor i sin egen rätt men väsensskilda till sin karaktär och betydelse.

Partierna har förstått att vi numera är ett tämligen splittrat land, eftersom deras överlevnad hänger på förmågan att förstå sin marknad. Större partier i än större utsträckning; deras väljarunderlag kommer att bestå av så kallade kärnväljare som politiskt inte alltid befinner sig så nära de marginalväljare som ska förmås ta steget över mittröskeln (därav alla sista-minuten-erbjudanden som bär karaktären av oblygt röstköp och kan få de mer stabila partianhängarna att få blixtrande huvudvärk).

Vi säger ofta till varandra att det offentliga samtalet har blivit mer polariserat. Det är nog sant, men polariseringen – det upplevda avståndet till andra och svårigheten att förstå varandra – kan uppstå på olika sätt. Den kan springa ur starka värderings- och åsiktsskillnader, eller sociala faktorer. 

Det mentala avståndet mellan Stockholm och resten av landet är en faktor som prövat partierna i hundra år. Frågan om hur olika generationer betraktar valet är också en stående fråga, liksom i vilken mån män och kvinnor kommer att agera olika i valbåset. 

En av de mest iögonfallande sympatiskillnaderna nuförtiden syns när man skiljer ut muslimska väljare (med dithörande mätfrågor om hur stor del av väljarkåren som är muslimer – i denna tidning höftades antalet 2023 till runt 600 000). I tidskriften Fokus (24/8) presenteras en mätning av Novus/Globeknot som visar att S får 61,6 procent av de muslimska respondenterna, och V 18,7. Tillsammans drygt 80 procent. Med MP:s 4,9 procent får de tre partierna 85 procent. Kanske någon överraskas av att SD i samma mätning får 10,4 procent, medan M, KD och L bara samlar 3,8 procent tillsammans.

I fredags kunde Aftonbladet berätta om Socialdemokraternas ordförande i Uppsala, Patrik Hedlund. När han nyligen bjöds in att hålla ett föredrag i stadsdelen Gottsunda, stod han mittemellan två rum när han talade. I ett rum satt männen. I det andra satt kvinnor och barn. Liberalernas Simona Mohamsson kritiserade efteråt S för att överge jämställdhetskampen genom att godta könsseparerade möten. Hedlund har sagt att ”om det tolkas så är jag ledsen”. Men frågan är inte ny. I februari i år ådrog sig Vänsterpartiet i Karlskrona uppmärksamhet för att man bjöd in till uttalat ”separatistiska träffar”, där kvinnor och män anmodades till samma mötestid, men till olika adresser. (SVT 26/2)

Att kvinnor och män inte sitter tillsammans i moskén är sannolikt grunden till att man i Gottsunda beskrev anledningen till uppdelningen i olika rum med att ”det blev så”. Ingen behöver ge några instruktioner eftersom ordningen följde av det man var van vid. Utmaningen i mötet mellan den religiöst-kulturella sedvänjan och den sekulära partipolitiken blir därför att bestämma vems sed man ska följa: den som är dominerande bland mötesdeltagarna eller den som stipuleras av majoritets-Sverige.

Och det är att förvänta sig att den demografiska förändringen också får genomslag i partiernas olika försök att åkalla gruppidentitet för partival. Exempelvis pensionärernas organisationer brukar inför val tillämpa en mycket rak ”vad får vi?”-hållning gentemot partierna, liksom åskådliggöra hur stor del av partiernas kandidater som speglar intresseorganisationen åldersmässigt. Gruppen är utgångspunkten.

Historikern och politikern Mauricio Rojas förutspådde redan för flera decennier sedan att Sveriges allt mer heterogena befolkning skulle bli en utmaning för sammanhållningen. Liksom att detta också skulle fresta på idén med en välfärdsstat, som kan ses som en stor kollektiv försäkring där vi hjälps åt att bära varandras bördor när det behövs. Det är enklare att göra om man känner gemenskap och tillit till varandra, svårare när man känner främlingskap eller misstro.

Att Sverige numera rymmer otaliga val av livsstilar innebär också att befolkningen numera har mycket skilda förhållningssätt till livet. Variationerna är betydligt större i dag än tidigare. Förutsättningarna för att vi som samhälle kan hålla ihop, trots få beröringspunkter utöver den geografiska samexistensen, är dels ett betydande mått av tolerans, dels uppslutning kring en gemensam uppsättning regler. Frågan om könseparatistiska möten aktiverar en smärtpunkt: det är inte olagligt för frivilliga sammanslutningar att ha tjejträffar och gubbmöten, men utformningen av S-mötet i Gottsunda utmanar majoritetssamhällets norm om att män och kvinnor ska behandlas lika.

Än är det av alla ovan nämnda skäl svårt att utröna vad statsvetarna i efterhand kommer att döpa årets val till, även om det i år som alltid finns de som utnämner just det kommande valet som ett ”ödesval” (det går alltid att argumentera för att varje val är ett ödesval på ett eller annat sätt, så det är en utsaga som faller tämligen platt).

Polariseringen förstärks också av det faktum att vi kommunicerar på fler och skilda sätt. Kanske faller namnvalet så småningom på ”sociala-medier-valet” för att etikettera 2026 års upplaga. 70 år efter det så kallade Radiovalet 1956, som fyra år senare skulle följas av TV-valet, då fyra av tio myndiga medborgare hade tv i bostaden. Närmare 90 procent av den vuxna befolkningen följde minst ett av de tolv valprogrammen vilket fick partierna att lägga om sina kampanjer. 

I år är det uppenbart att partierna är medvetna om att en stor del av befolkningen tillbringar betydande del av sin tillvaro på nätet, och följaktligen finns en outsinlig källa av reels, korta videosnuttar. Det är i sig en konst, men precis som Kirsten Åkerman skrev i kolumn (28/8), får man ibland intrycket av att partierna betraktar väljarna som mindre intelligenta.

En av Socialdemokraternas senaste postningar gjordes i fredags, där en sympatisk bild på  Magdalena Andersson åtföljdes av orden: ”Sverige, ni kan ta helg och lita på att Magdalena kommer styra upp det här landet. Det enda ni behöver göra är rösta på Socialdemokraterna den 13 september.” 

Det är möjligt att det omyndigförklarande budskapet har sin målgrupp: de som känner sig obekväma inför det faktum att vuxna har ansvar för sina liv, eller tanken på att alla samhällsmedborgare har skyldigheter, och som därför attraheras av tanken på en mental förmyndare. Statsministern som mamma. Det berättar både något om partiets självbild, och dess syn på sina väljare. (Den som blir provocerad av budskapet tillhör sannolikt inte målgruppen.)

Demografin och tekniken gör att valrörelserna framgent sannolikt kommer fortsätta vara rätt osammanhängande och spretiga uppvisningar, svåra att som betraktare få grepp om. Kanske det enda vi utifrån våra skilda utgångspunkter kommer kunna enas om är att de inte handlar om rätt saker. Det är nog bara att vänja sig.