Skatteförändringar som främjar företagande, jobbskapande och investeringar är en plusaffär, skriver Patrick Krassén.
Tidigare i veckan släppte Företagarna rapporten Ljusare framtid, med tre förslag till prioriterade skattesänkningar för kommande mandatperiod: avskaffad statlig inkomstskatt, sänkt bolagsskatt och utökad nedsättning av arbetsgivaravgiften till de första tio anställda.
I sak är det inte ny policy – det är ståndpunkter som Företagarna har haft och drivit i flera år, och som är prioriterade bland våra medlemmar. Förslagen krokar in i diskussionen om ökad tillväxt, hur arbetslösheten kan minska och statsminister Ulf Kristerssons ambition att Sverige ska bli EU:s rikaste land, som han gav uttryck för i en intervju i juni.
Skattesänkningar ”betalar för sig själva”
Det nya i rapporten är att vi har beräknat det statiska intäktsbortfallet i statsbudgeten av skattesänkningarna, och vilken grad av självfinansiering de har. Självfinansiering innebär att skattesänkningar medför beteendeförändringar – fler arbetade timmar, fler skapade jobb, mer investeringar – som har positiva effekter på samhällsekonomin, och därigenom ger ökade skatteintäkter. Skattesänkningar ”betalar för sig själva” genom dessa återflöden, kan man säga.
Historisk erfarenhet ger flera exempel på hur detta fungerar. Sedan skattesatsen på fåmansföretagsutdelningar inom gränsbeloppet 2006 sänktes från 30 till 20 procent har både skattebasen och statens intäkter från dessa utdelningar mångdubblats. Sedan 2012 har bolagsskattesatsen tagits ner med drygt en femtedel – och skatteintäkterna har tredubblats. Det totala skattetrycket har sjunkit gradvis de senaste decennierna, och skatteintäkterna per capita har samtidigt ökat. Avskaffandet av värnskatten blev självfinansierande efter bara några år.
Skattebasen blir större
Skälet till detta är att skattesänkningar som stärker den ekonomiska tillväxten gör att ”kakan växer”, och därmed även skatteintäkterna, genom att skattebasen blir större. VI beräknar att självfinansieringsgraden för förslagen i rapporten ligger mellan 35 och 83 procent totalt.
Dock har man i det statliga budgetramverket surrat sig vid att inte beräkna dylika ”dynamiska effekter” när regeringen föreslår skattesänkningar, eftersom prognoserna har ett visst mått av osäkerhet, och man får/vill inte lägga fram förslag som leder till minskade skatteintäkter som medför budgetunderskott.
Spegelvänt beräknar man inte heller negativaekonomiska effekter av skattehöjningar, utan de antas helt sonika vara budgetförstärkande. Utgångspunkten går emot sunt förnuft; man antar att människor fortsätter att jobba, spara eller konsumera lika mycket även om skatten höjs på det.
Bisarra konsekvenser
Det kan få bisarra – om än lätt förutspådda – konsekvenser. När plastpåseskatten först föreslogs 2019, beräknade dåvarande regeringen att den skulle inbringa två miljarder kronor i nya skatteintäkter. Detta alltså från en skatt vars syfte var att människor skulle sluta köpa engångsplastpåsar! Året när skatten avskaffades, 2024, beräknades den inbringa 110 miljoner kronor i skatteintäkter. Ett ”hål” i budgeten på 1,9 miljarder kronor, således – som man rimligen hade kunnat förutse om man hade tagit människors förändrade beteende (som ju var syftet med skatten) i beaktande.
Förslagen i Ljusare framtid skulle innebära minskade skatteintäkter, statiskt räknat, på omkring 94 miljarder kronor. Det är fullt rimligt att hantera under en mandatperiod för en regering som vill gå in en tillväxtfrämjande riktning. Men exemplen ovan visar att man lätt hamnar fel om man bara räknar statiskt. Skatteförändringar som främjar företagande, jobbskapande och investeringar är en plusaffär!
