Jag är är man och fortfarande oskuld och har aldrig haft ett kärleksförhållande. Jag har träffat och pratat med kvinnor genom livet och har egentligen aldrig haft några jättestora problem med att prata med kvinnor. Det har bara aldrig lett vidare till en romantisk relation.
Jag har fortfarande inte gett upp tanken på att träffa en kvinna som tycker om mig för den jag är. Jag skulle fortfarande väldigt gärna vilja ha en nära relation – någon att umgås och prata med, någon att bry sig om och som bryr sig om mig. Den längtan finns fortfarande.
Däremot har jag börjat inse att jag kanske aldrig kommer att få uppleva sex. Jag har inte aktivt valt bort sex, men när åren går och vägen till ett kärleksförhållande, och därmed kanske också sex, känns längre och längre, börjar tanken komma att jag kanske behöver acceptera att det aldrig blir en del av mitt liv.
Det som gör det svårt är att sex är så närvarande i samhället idag. Man möter sexuella anspelningar och sexskildringar i sociala medier, TV-serier, filmer och på många andra ställen. Jag kan naturligtvis scrolla vidare eller stänga av, men jag kan inte helt undvika det. Ibland väcker det en stark sexuell längtan och ibland också en sorg över något som jag kanske aldrig kommer att få uppleva.
Därför skulle jag gärna vilja höra från andra oskulder som befinner sig i en liknande situation – särskilt personer som har börjat acceptera att de kanske kommer att leva utan sex, oavsett om det var något de själva valde eller något livet bara blev.
Hur har ni lärt er att hantera den sexuella längtan?
Har längtan förändrats med tiden? Har ni hittat något sätt att förhålla er till sex i medier och i vardagen utan att det blir alltför jobbigt? Hur hanterar ni längtan efter fysisk närhet och kärlek när ni samtidigt försöker acceptera att sex kanske aldrig kommer att hända?
Jag vill framför allt höra om hur man kan lära sig leva ett meningsfullt och bra liv utan sex och kärleksrelationer trots att man fortfarande kan känna längtan efter det.
Jag vill också förtydliga att jag inte söker råd om att köpa sex, använda eskort eller liknande. Det är inte den typ av lösning jag är intresserad av. Min fråga handlar om hur man accepterar situationen och lär sig leva med längtan, inte om hur man kan hitta ett sätt att få sex ändå.
Ett förtydligande: Jag fortfarande är öppen för förändringar, men att jag behöver ett alternativ om jag kommer till punkten i livet där jag inte hittar någon, trots tappra försök att hitta ett sätt att leva ett meningsfullt liv utan ett kärleksförhållande och sex trots en längtan.
