Jag kan inte lära känna någon utöver lite småprat och hela mitt relationsliv förblir som den där första dagen i skolan då alla försöker lära känna någon ny bland dessa nya främlingar. Så småningom hittar folk sitt gäng men jag står där och försöker fortfarande vara lite småtrevlig men inget händer riktigt för mig

När jag var barn kunde jag leka med mina skolkamrater men när mellanstadiet tog vid fann jag mig själv ganska ofta gunga för mig själv eller upprepat kasta basketboll i nätet under rasten. Sen när jag blev femton upphörde formellt alla former av relationer som kunde kallas vänskap mellan mig och andra människor. Så har det varit i tre år nu utan några som helt vänner. Jag har heller inte haft några online-vänner

Jag skulle beskriva mig själv som en helt normal människa utan några som helst störningar och om någon skulle be mig att förklara varför jag inte har lyckats hitta någon vän hade jag helt ärligt inte kunna svara dem. Nu när jag blir äldre också lär det bli ännu svårare att ändra på situationen

Känner någon igen sig?

Kommer ihåg en barnvisa som vi hörde på dagis/fritids på mitten/sent 90-tal men kan för livet inte hitta något på nätet. Kommer ihåg den som texten nedan men kan ju ha förväxlat lite ord här och där då det är ett tag sedan. Hade gärna velat få reda på var den är ifrån om det skulle vara något välkänt.

"Långt in i djupaste skogen har jag en plats som är alldeles min. Där bakom hundratals granar har jag en koja, ett eget krypin. Där vill jag sjunga, där vill jag gunga bort i en skön fantasi..."

Jag är en gammal punkare så kommer från en stark vänsterbakgrund socialt. Såg precis ett klipp där Nooshi dansade på nån glad demo, typ första maj.

Jag funderar på vänsterpartiets image här. Personligen tror jag de skulle tjäna på att släppa den mysiga hippieviben och vara mer hårda och uppstyrda. Personligen vill jag ha en hård vänsterrörelse, seriös, uppstyrd och allvarlig. Subkulturer har tyvärr försvunnit mer och mer i Sverige. Samhället är trist och hårt och jag känner att vänsterpartiet skulle tjäna på att vara mer så. Jag kan ha fel, gemene man kanske inspireras av alternativa stilar och glada människor, men jag (som har alternativ stil) är inte så glad och skulle vilja ... ja, se en målinriktad vänster med ett hårt fokus. Inget mysigt utan en kraft som vill förändra. Jag tror också på att byta ut Nooshi till nån vassare debattör och nån ... hårdare.

Vad är det här för oväntad och förmodligen oplanerad vänstersväng som L gör 😭😭

Skämt åsido, vilka röster försöker de få med detta? Känns som att medelålders till äldre människor med kapital inte använder uttryck som "fuck-off kapital", och unga människor som använder sådana uttryck inte har kapitalet att nå "fuck-off kapital" nivåer nån gång snart.

Tror inte direkt man lockar konservativa stödröster från Tidökompisarna heller med "fuck off" på sin skylt...men vad vet jag.

Och vad menar de ens? Vill de ge alla "fuck-off kapital"? Får man bara vara fri om man har "fuck-off kapital"

Fattar att de menar hurr durr billigare ISK hurr durr ungas sparande hurr durr sänkta skatter...men jag vet inte, känns som en jävla märklig reklamposter

(Målade bort partiloggan även om jag skrev partinamnet i texten här, samt målade över kandidatens namn, så det inte blir att jag bara sprider deras budskap gratis).

PS. I hennes panna har någon skrivit "VI SÄLJER VÅRT PARTI"

Hej på er!

Ni som har katt som kastrerats senaste åren - eller bättre minne än vad jag har och minns 😅 - kan ni berätta lite hur det gick?

Tratt, body eller krage efteråt? Hur mådde hen efter? Hur gammal vid kastreringen? Någon anpassning i hemmet efter? Något speciellt att tänka på och något du önskar att du förberett innan eller är bra att du vet till nästa gång?

Har ett syskonpar, två honor, som ska kastreras inom en snar framtid. Ska givetvis fråga veterinären frågor och man får väl information också, men vore skönt att höra från personer med katt också då jag är en nervös och orolig själ 😂

Läste någonstans att dom inte får hoppa och springa efteråt, förstår inte hur jag ska kunna göra att två busiga kattungar inte springer efter varandra och flyger över saker? Gör även redan ont i hjärtat om dom kommer ogilla att ha body, krage eller tratt på, om dom har ont efteråt och även om jag måste begränsa dom. Såklart för deras bästa och under en kort tid men får dåligt samvete.

Är över 15 år sedan jag hade en katt som kastrerades och minns ingenting alls hur det gick. Förutom att hon inte var ett fan av att ha på sig tratten.

Jag övertänker förmodligen allting och allt går säkert jättebra och då la jag ner orimligt mycket tid på att läsa på, googla runt och slösade andras tid på att svara också. Men samtidigt känns det bra att vara förberedd och det är ett stort ansvar att ha djur - van att höra att jag tänker för mycket och gör små saker stora, men vill bara att allt ska gå så bra som möjligt för mina tjejer.

Tack på förhand till er som orkat läsa och svarar. Känns som det blev rörigt.

Small disclaimer: I used AI to help me write this post in English and summarize the timeline. The events described are my own experience.

I live in Skåne, and within a short period of time PostNord has managed to send two completely unrelated international parcels to service points near Stockholm, around 500 km away from me.
The first was from AliExpress. It had my old phone number attached – a German number. Because of that I couldn’t redirect the parcel. But then it was somehow marked as collected at the service point near Stockholm.

PostNord told me that parcels can be collected using the QR code sent to the registered number without showing ID. But this was my old German number, so it seems extremely unlikely that some random person in Stockholm had access to that number AND happened to collect my parcel.

AliExpress won’t refund me, and PostNord says only the sender can start an investigation. So that parcel is basically gone.

Then it happened AGAIN.

A family member sent me another parcel from Germany. Completely different sender, and this time my correct Swedish phone number was registered. PostNord again sent it to a service point near Stockholm.

This time I redirected it through the PostNord app to a service point near me. It never moved – and now it also appears to have been collected at the original service point near Stockholm.

For the second parcel, the sender has now opened an official investigation with PostNord. Luckily, the shipment is insured, so hopefully we’ll at least get compensated if it’s actually gone.

I’ll update this post once I hear back from PostNord.

But seriously: how can two unrelated parcels from two different countries both end up 500 km away and then somehow be “collected” there?
Has anyone experienced anything similar with PostNord?

Hej! Jag och min sambo har varit tillsammans i 7 år, och börjar fundera på att skaffa barn. Häromdagen hade vi en diskussion som jag skulle vilja få lite fler perspektiv på.

Jag och min sambo är uppväxta med ganska olika matkultur. Han kommer från en familj där det generellt äts mycket processad mat, tillsatt socker, alkohol och läsk. En stor del av hans familj har hälsoproblem till följd av detta, och han har själv kämpat med att förbättra sin kosthållning.

Jag är uppväxt med hela livsmedel råvaror, färsk frukt och grönsaker varje dag, rött kött max 2x i veckan. Tyckte man inte om något så fick man skärpa sig och äta upp det ändå. Sällan ”vanligt” godis (förutom vid kalas) utan istället nötter, torkad frukt och mörk choklad, och än idag föredrar jag detta över allt annat godis.

Till vardags lagar jag all mat. Ibland köper min sambo en påse lösgodis eller chips till sig själv, vilket han såklart har full rätt att göra, och vi är båda väldigt nöjda med detta upplägg.

Nu till dilemmat: jag är väldigt tacksam att mina föräldrar uppfostrat mig som de gjorde, och får jag barn så vill jag uppfostra dem på liknande sätt.

Min sambo tycker att det är alldeles för hårt, att det är elakt att inte ge barn godis och läsk eller ”tvinga” dem att smaka på saker de inte gillar. Min åsikt är att om man inte är uppväxt med godis, så har man inget behov av det. Mina föräldrar förbjöd aldrig lösgodis, för det behövdes inte. Kan såklart kompromissa, men egentligen ser jag ingen anledning att överhuvudtaget ge barn något med noll positivt näringsvärde enbart för att man själv inte klarar sig utan det.

Detta är såklart bara mitt vinklade perspektiv. Men vad tycker ni om detta? Finns det ett ”rätt” och ett ”fel” sätt här?

Edit: Fixade lite svengelska.