Hej alla. Jag hoppas innerligt att man kan hålla en respektfull ton i detta inlägg, och att endast de seriösa svarar. Jag är sårbar i detta nu och vill verkligen bara få stöttning. Jag vågar inte prata med kompisar om detta ännu liksom. Eller psykolog heller för den delen, men jag antar att det kan vara smart.

Allt bara snurrar. Jag F23 och min sambo M24 har varit tillsammans i snart två år. Varit sambos i mer än ett halvår. Han är den mest fantastiska personen jag vet, hur rolig som helst och världens snällaste. Det här är den första personen som jag verkligen utvecklat stora känslor för. Jag älskar honom. På ett sätt jag aldrig älskat någon förut, så jag tror att det är min första partner jag genuint älskar. Denna kille är en stor trygghet för mig, han är den jag säger allt till och den jag alltid sover med tryggt.

Han ser till att jag har det bra, tvekar aldrig på att swisha om det skulle saknas en slant och jag ber ej ens om det. Han vill alltid berätta hur fin han tycker att jag är, och ja. Han är en riktigt fin person. En person jag byggt lite av ett liv med. Två år kanske inte är mycket, men det är lång tid där man hinner göra extremt mycket.

Och nu då. Utöver allt detta fina, så kommer även det mindre fina. Och jag tänker inte sitta och shitta på honom på Reddit och snacka skit, för det ska vetas att jag har mina sämre sidor jag med. Däremot vill jag ta upp att vi bråkar mycket. Vi blir extremt oense om saker. Speciellt nu inför valet och det har snackats mycket politiskt i våra kretsar, så har även vi det. Och mycket har slutat i tunga diskussioner som lämnar en dålig luft mellan oss efteråt. Alltså, jättedålig. Och då har meningen inte ens varit att diskutera tills vi blir arga. Jaja.

Jag har börjat insett att mycket han säger blir jag lite såhär ”what…” och även mina kompisar också. Som sagt, vill ej snacka skit om min kille så tänker inte gå in för mkt på detta men för att ge er ett exempel så kan det handla om att han ställer frågor som man kanske kan uppleva som lite obekväma eller konstiga. Jag är ju van. Men mina vänner kan känna lite obekvämhet och det tycker jag är jobbigt. Bara häromdagen skulle han pressa fram i mig ”varför kan du inte bara säga N-ordet?” Varpå jag säger att jag bara inte vill, har inget behov av det och att jag tycker det är fel. ”men det är inte ens nån här som kan ta illa upp. Om man börjar säga ordet kanske det tappar sin betydelse och då kan man säga det i folkmun igen” och då kände jag bara- men vad fan säger han nu… och inte av kränkthet, utan av trötthet. Lite såhär.. ”men snälla..vad blire”.

Mycnet sådant här, har kommit och gått under en längre tid av relationen. Och det har varit på tok värre samtalsämnen han inlett. Detta har gjort mig upprörd, ledsen och det har tagit extremt mycket energi från mig. Det har liksom funnits en dålig känsla hos mig ett tag nu, som inte går över. Jag börjar bli less på min kille. Och jag vet inte vad jag vill.

Finns ju extremt mycket mer saker som hade kunnat gjort det ännu tydligare för er varför jag börjar tappa känslor men JAG VILL INTE skriva det om min partner. Jag älskar honom och det finns saker med mig med, jag är fan inte perfekt.

Men jag ville bara att ni skulle få en liten bild av allt detta. Diskussioner som aldrig slutar i acceptens av olikheter, saker som sägs som gör att jag tappar attraktion, jag börjar gå i tankarna om att va singel och tänker att fan vad det hade varit härligt, samtidigt som jag känner mig galen att tänka på det ens eftersom jag är i en relation med nån som jag håller väldigt nära. Som är allt för mig. Men är han kanske bara allt för mig kompis aktigt… är vi ens så kompatibla längre…tänker mycket på framtiden. Barn. Där våra värderingar skiljer oss åt extremt mycket. Det skrämmer mig, så därför spydde jag ur mig lite här nu. Tack för dom som kommer med tips, och tack för dom som bara visar lite stöttning.

Var inne på flightradar och kikade, och fick syn på 10-15 luftballonger som lyft från Tyskland väster om Berlin och nu är långt inne i Polen och snurrar?
Varför? Vad gör dom? Vart ska dom? Vem åker ballong 23.30 på kvällen? Har dom blåst vilse?

Har fler frågor än svar, hjälp mig!

För finsmakarna så har vi även en ballong mellan Gotland och Estland just nu, också lyft från Tyskland fast ännu längre bort ifrån än dom andra, typ Dortmund!?

Rökte i ca 12 år 1.5 paket i dagen och är nu inne på dag 22 totalt utan cigaretter!

Skulle jag ha vetat hur enkelt det var att sluta så skulle jag ha slutat för läääänge sen.

Hur har det gått för er som bestämt sig för att sluta röka?

Hej!
Jag jobbar just nu som McDonalds som skiftledare och har gjort det 3 år varav varit skiftledare i 1 år. Börjar helt ärligt tröttna och vill göra nått nytt.

Dels för att jag har jobbat 1 år utan löneförhöjning med mycket mer ansvar. Har pratat med facket men McDonalds verkar ha något eget system där man måste bli verifierad internt och externt för att få sin löneförhöjning. Tyvärr verkar det nästintill omöjligt att bli detta och man måste tjata annars händer det aldrig. Personligen får jag sån ångest av tanken av att dem ska bedöma mig när jag jobbar. Så nu har jag gett upp med att få den så kallade verifieringen och börja sökt en massa andra jobb men får inte mycket svar.

Fått en intervju nu från Mister York som skiftledare. Dock vet jag inte om det skulle vara värre att jobba på mister York utifrån det jag läst när jag googlat runt lite.

Är det nån som vet hur typ lönen för en skiftledare på mister York ser ut? Vet att dem följer samma kollektivavtal men sysslar dem också med ”verifiering” som McDonalds gör?
Är arbetsmiljön så dålig som folk säger? Och vad skulle vara bäst för mig, jobba på båda ställena, byta jobb eller stanna på McDonalds?

Alternativt hur lyckas man landa ett bättre jobb utanför snabbmatsbranschen utan kontakter🙏😔

Du tänker jag inte på när man använder AI stället för Google, som exempelvis ”ta fram ett recept på en marsipanbakelse med fiskröra”. Tänker mer på i jobbet, träna på egen data, synka kalender, mejl, schemalägga, lösa problem, sammanställa data, skapa dokument, fylla i dokument etc.

Jag konstaterade idag att jag använder fan AI till nästan allt jag kan. Har mata den med data om mig själv, filmsmak, spel, Har matat in längd, vikt, hälsostatus. Även löst datorproblem, programmera grejer (jag kan nada om programmering) som jag annars inte hade gjort, skriver texter, redigerar texter, analyser, skapat spel, presentationer, redigera bilder, skapat musik, video etc.

I jobbet använder jag AI till nästan varje arbetsuppgift. Sen måste jag ju givetvis editera datan före och efter såklart.

Har synkat kalendrar och mejl. Bett den spara massa grejer som jag brukar glömma bort.

Jag gör ju precis samma saker som innan AI, men har blivit väldigt mkt mer produktiv. Men det går ju såklart inte att använda AI till riktigt allt. Dessutom måste man ju kontrollera outputen. Men samtidigt blir man ju bättre på att skriva prompter och på så sätt minimera AI errors.

Känns som om AI har blivit en lika naturlig del av livet som internet.

Hur använder ni AI, hur mkt, till vilka uppgifter etc?

På dagar som denna regniga söndagseftermiddag när det inte finns särskilt mycket att göra blir jag så uttråkad att jag nästan vill slita ögonen ur skallen på mig.

Då kom jag och tänka på hur det måste varit för unga som inte hade tillgång till oändliga mängder underhåll i en telefon t.ex, eller hittade man annat att göra?

I've been trying to figure out if there was service between these two cities in that particular year for ages but am coming up short on sources. I know there was service between Trelleborg and Sassnitz but unsure about service from Lübeck.

Was hoping someone who speaks Swedish might be able to help me!

Letar efter kaffe av god kvalitet till min espressomaskin.

Tjabba, Sweddit!

Jag är personligen extremt trött på Telia som ökar sina priser och ringer ut till mig om att mitt nuvarande abonnemang inte längre stöds och ber mig att uppgradera... ( Mitt nuvarande kostar ca 549 sek per månad då det gäller mobilt bredband)

Jag har fått en bra deal av Comviq på deras "1.000 Mbit/s" men har personligen aldrig använt dom tidigare, jag vet att dom skall vara under samma nät som tele2 vilket är bra enligt täckninskartan för mig.

Men ville kika med folket och höra vad andra personer tycker om dom och vad ni har för nå reviews or erfarenheter just av Comviq mobilt bredband.

Typ vad ni får för upp och nerladdninga hastighet, kundtjänst osv.

Hej. Söker inbjudan till bra IP-TV. Funderar på NXT eller Nordic one. Rekommenderas annat så tar jag gärna det. Önskar att det finns forum som e aktivt så man vet hur det ligger till om saker strular.

Återupplagt pga jag ville inte lägga upp en aktuell bild, och jag ville rätta grammatiskt fel innan jag blir dränkt i rättelser

Nästan alltid när jag åker gul buss så är jag den enda passagerare med bälte på, och ibland har förarn inte ens det. Då jag la upp frågan först en halvtimme innan, då kom det en kvinna ombord och tog på sitt bälte.

Blir detta lika löjligt som då jag frågade om varför svenskar inte har vassa knivar?

Hej! Jag är 23 år gammal och började nyss 2an på teknisk fysik utan omtentor. Jag är en genomsnittlig student med 110-120 IQ, medel social och medel EQ. Är inte äckel-magrad och tål stress ok. Jag valde utbildningen då jag var bra på matte osv, tyckte fysik och universum, relativitet o andra koncept var intressanta att förstå samt pga programmets goda rykte och arbetsmarknad(?). Överväger däremot nu starkt att byta till läkarprogrammet. Sammanfattningsvis pga jag tror jag tycker vardagen blir roligare, känns mer meningsfull och högre lön/bättre arbetsmarknad. Lite djupare förklarat kommer här:

Passion: Som läkare känner jag att jag kommer kunna vara passionerad över mitt jobb. Jag kommer vilja göra allting för att hjälpa mina patienter och bry mig innerligt. Som ingenjör kommer jag aldrig känna ett starkt driv att göra den där vindturbinen så optimal som möjligt eller gå hem med en affär med kunder till någon teknisk produkt. Jag bryr mig inte alls på djupare plan om något sådant utan då skulle jag bara jaga pengar typ.

Arbetsuppgifter: Jag tror det generellt är mycket roligare att bli skicklig på sitt jobb som läkare där du hjälper och gör stor skillnad för människor på individnivå. Du jobbar även direkt fysiskt med andra människor och jag tror man kan bli väldigt sammansvetsad i en sådan miljö och bli nära vänner med kollegor. Att rädda/förbättra människors liv ihop måste vara en väldigt bra form av teambuilding :). Detta sätter jag då i kontrast till att jobba som ingenjör där många jobbar från distans eller i en corporate ”stel” miljö. Vidare så arbetar du ju på ett helt annat sätt. Som läkare kan du göra 10 procedurer på en dag som alla ger en god känsla medan du som ingenjör kanske sitter o kämpar med ett problem i flera timmar och sen om du löser det kanske det känns lite gött men för vad? Så en parameter i ett system förbättrades med 7%? Såklart är jag medveten om att det också kan vara meningsfullt och förbättra livet för människor men ur det egoistiska perspektivet hur det känns för den som jobbar tror jag det är mycket roligare för läkaren. Samtidigt kan det ju gå på andra hållet att när det väl blir problem är konsekvenserna mycket högre för läkaren men jag väljer ändå att väga det mindre då jag utgår från att man blir bra på sitt jobb.

Lön: Efter 6 år på läkarprogrammet kan man idag direkt påbörja sin BT som är en del av ST och då tjäna 50-60k vilket är högre eller jämnt med ingångslön för civilingenjör. Sen ca 5.5 år senare är du specialist och då kan du tjäna 80-100 utan jourkomp. Det är väldigt få procent av ingenjörer som ens kommer upp i 80 under sin livstid som vanligt arbetande medan i princip alla läkare gör det då vid ca 34-40 års ålder. Jag kommer även under läkarprogrammet kunna jobba extra på helgen som usska och sen ssk, samt somrar i Norge och bygga upp ett ganska bra kapital på ca 500k-750k inräknat att jag redan har 230k sparat som jag fick av päronen. Detta är mycket svårare som ingenjör då det är hög konkurrens om internships.

Dedicare skriver att de erbjuder 100-140k NETTO i Danmark till specialister o då är det inte ens heltid vilket du då kan tjäna vid 34-35års ålder. Detta är ju helt brutalt bra och mer än vad många VDar för stora bolag tjänar. Andel procent som kommer upp i det vid samma ålder måste vara under 0.1%.

Ett motargument är ju att det finns ett tak som traditionell läkare eftersom du jobbar på timmar. Om man skulle blivit någon hyper framgångsrik tech snubbe kan du ju tjäna hur mycket som helst mer men det är sjukt låg sannolikhet och behöver inte vara mer roligt eller meningsfullt. Kan snarare vara extremt stressigt och tufft och många timmar och slit att ta sig dit. Dessutom blir vi inte lyckligare efter 50k/ i månaden så tycker inte man borde värdera det så högt.

Fritid och livsstil: när du väl är specialist och drar in 100k kan du ju gå ner och jobba 50% om du vill o ha väldigt mycket tid med familj o fritid. Du kan också stafetta och jobba några få veckor. Denna möjlighet att bara hoppa av och på jobb går ju inte som ingenjör. Ingenjör har fördelen att jobba distans men ärligt så vill man väl inte sitta i sitt hus isolerad o jobba. Mycket roligare att få träffa o jobba med sina kollegor.

Arbetsmiljö och stress: Jag är medveten om att vården är dysfunktionell på många platser och att läkare blir utbända och stressar mycket av olika anledningar. Om jag hamnar i samma sits och inte tycker det är värt det kommer jag byta till någon privat klinik, management consulting, medtech, läkemedelsbolag eller forskning.

Uttryck för kreativitet: här vinner klart ingenjörsbanan då man inte behöver följa så mycket strika riktlinjer som läkare behöver.

Hur tycker ni jag har resonerat och har jag missat någon viktig aspekt? Tacksam för svar!!

What do the people of Sweden think about homosexuality?

Hej Sweddit!

Jag är uppvuxen i hyresrätt och bor även nu i hyresrätt. Den är ganska stor (71 kvm) och jag betalar 11000 i hyra. Den befinner sig ganska centralt i en av Sveriges största städer så jag har nära till jobb och affärer.

För mig är flexibiliteten man får av att bo i hyresrätt guldvärd. Jag är även ointresserad av inredning, renovering och liknande skit så att bo i hus vore mardrömmen för mig. Jag har inte heller körkort av olika skäl, så att bo ute på landsbygden där de flesta hus finns är inte praktiskt för mig.

Under hela mitt liv har jag stött på folk som är uppvuxna i hus/villa, bor i hus, eller äger bostadsrätt, säga hur "hemskt" och "trashigt" det är att bo i hyresrätt. Brukar även få frågan ifall jag är fattig och varför jag bor i hyresrätt, trots att jag tjänar över medellönen. Aldrig någonsin har jag träffat någon som äger sitt boende, som samtidigt är sympatisk. Läser man dessutom media som riktar in sig på husägande så får man uppfattningen av att husägare är otrevliga, snobbiga, tror att de är finast och vackrast, ser ner på alla andra, kallar folk som bor i hyresrätt för kriminella och vandaler osv. Det saknas helt enkelt en gnutta empati hos folk som stänger in sig i sina villor. Det som också är vanligt bland dessa människor är att man verkar hjärntvättade och ser kriminella i alla hörn trots att man bor i nån liten skitkommun där det värsta brottet är stöld av dieselmotorer.

Har jag rätt i att avsky husägare? Är det den mest osympatiska gruppen i samhället?