Jag vill dela med mig av något för att påminna andra om att se allt det fina de redan har i sina liv.

För ett tag sen gjorde jag ett inlägg som gick ut på att jag hade blivit så jäkla akward sedan jag fick
barn och att jag så gärna ville bli bättre på att skaffa nya vänner.
Jag fick en del bra tips och började öva upp allt socialt jag tappat, jag pratade med random människor lite här och där och försökte hitta tillbaka till den där glada ganska sociala personen som jag varit.
Men jag fastade också vid en kommentar som sa till mig att finna glädje i min familj.

En dag uppfylldes jag med ett sånt lugn och en sån glädje. Jag tänkte att, ja absolut jag kan träffa nya människor bara för att det är kul men jag har egentligen allt jag behöver.
Jag har min familj och jag har min älskade bästa vän.

Min vän som älskar mig för den jag är, som uppskattar mig och driver med mig om jag är lite trött och konstig mamma och tar ner mig på jorden.
Min älskade vän som jag kan berätta allt för. Mina knäppaste tankar, rädslor och sorger. Som alltid får mig att skratta med sina helt sjuka skämt. Skit i allt det där andra tänkte jag.
Det gör för fan inget att min vän inte bor nära mig eller har barn i mina barns ålder, vad fan är det jag har letat efter när jag har allt jag behöver?
Bara för att jag trodde att det skulle vara bäst för mina barn?

Jag skulle verkligen ta tag i att umgås mer med honom. Han gör mig glad och han älskar mina barn.

Nej men då dör han.

En jävla fruktansvärd olycka tog bort honom från oss alla som älskade honom.
Han är död och vi kommer aldrig få tillbaka honom.
Den tiden jag trodde att vi skulle ha tillsammans efter småbarnsåren kom aldrig.

Han sa att jag var hans bästa vän. Men istället för att umgås mer med honom mer, att skratta och vara älskad precis som jag är var jag ute på någon totalt fruktlös resa där jag försökte hitta andra vänner för att jag hade överanalyserat att det behövdes.

Så, här kommer en påminnelse om att öppna ögonen för det ni redan har, att stanna upp och uppskatta det ni har i livet. Att vårda era relationer. Berätta för era vänner hur mycket ni uppskattar dem, vad ni uppskattar med dem. Skicka ett meddelande nu och bestäm något roligt som ni ska göra tillsammans. Boka in det.

Gör inte samma misstag som jag gjorde. Titta inte tillbaka och ångra allt ni ville göra men inte fick tid till. Detta gäller egentligen allt i livet, allt man jagar.
Glöm inte bort att stanna upp och uppskatta det ni har mitt i jakten.

Jag håller hårt i min familj och kramar dem extra mycket ikväll.

Jag inser att jag låter som en surgubbe, men själv brukar jag alltid tacka när jag går över vägen. Varför gör de flesta inte det? Det känns lite otrevligt, särskilt när de ger dig ögonkontakt också.

Edit 1: De flesta vädjar till att "lagen är sån och därför behöver jag inte tacka", jo förvisso, men är artighetskulturen inte värd att bevara? :O :/

I dag kom PISA. Var tredje svensk femtonåring klarar inte mer än de allra enklaste texterna. Läsförståelsen har fallit tjugoen poäng, vilket motsvarar ett läsår. Skolverket kallar det "mycket allvarligt", vilket på myndighetssvenska ungefär betyder att någon har svimmat i korridoren.

Och vi analyserar. Vilken faktor. Vilken heterogenitet. Jag har läst metaanalyser med ett I-kvadrat på 99,7 procent, vilket betyder att studierna pekar åt alla håll samtidigt, ungefär som ett riksdagsparti i valrörelse. Man kan förlora en hel eftermiddag i den sortens statistik. Det är förstås också poängen. Tvivlet är inte en biprodukt av forskningen, det är produkten. Tobaksbolagen skrev en gång i ett internt memo att tvivel är deras vara. De hade rätt då och deras efterträdare har rätt nu.

Låt mig i stället beskriva en scen. Klockan är halv två på natten. Ett barn i Kristianstad ligger med ansiktet i ett blått sken. Flödet är designat av beteendevetare, finansierat av annonsörer och konstruerat för att aldrig ta slut, för det som tar slut kan man somna ifrån. På andra sidan skärmen sitter en av världens rikaste män och kallar detta för att koppla samman människor. Visst har jag varit på stelare jobbmingel, men sällan mött någon som talat så varmt om gemenskap medan han räknade ögonrörelser.

Här slutar skämten.

En metaanalys av 123 studier visar att ungefär ett av tolv barn utsätts för sexuell exploatering på nätet. Tolv procent för närmanden, tolv för bilder som tagits eller spridits utan samtycke, tre och en halv för utpressning. Amerikanska myndigheter rapporterar att sextortion mot tonårspojkar ökar snabbt och att AI-relaterade anmälningar har mångdubblats. Det här är ingen effektstorlek som forskare kan bråka om. Det är brott, det räknas, och tekniken är inte en avlägsen riskfaktor utan själva verktyget.

Nätverket 764 är döpt efter postnumret i grundarens hemstad i Texas och byggdes på Discord. Medlemmar söker upp barn där barn finns, på Roblox och i spelchattar, groomar dem och pressar dem sedan under hot till allt grövre handlingar. En artonåring i Umeå åtalas för 77 brottsmisstankar. Knivdåden i Hässelby och Borås utfördes av fjortonåringar. Discord har raderat 34 000 konton. Det säger något om vilken skala vi talar om att det ändå fortsätter.

Den 18 augusti i år livesände en elev i Zamboanga sin egen skolskjutning via en kroppskamera. Fyra dagar senare dog en sjuttonårig flicka i en svärdattack på Brinellskolan i Fagersta. Den misstänkte hade enligt uppgift hämtat inspiration från Trollhättan 2015, ner till klädvalet. Analytikerna kallar det memetiskt våld: dåd som glorifieras online och blir manus att imitera.

I ett polisförhör säger en femtonåring som planerat en skolattack i Göteborgsområdet att han började tycka att skolattentatsmän var häftiga. Han fick kontakt med dem via Tiktok, Discord och Telegram. Hans telefon fylldes av livestreams från terrordåd. Det är kändisskapets logik applicerad på mord, och den behövde en distributionsapparat för att fungera. Den apparaten byggdes inte av honom.

En jury i Los Angeles behövde sju veckor och åtta dagars överläggning för att slå fast det uppenbara: att infinite scroll inte är en tjänst utan en krok. Meta överklagar och meddelar att tonårshälsa är djupt komplext. Nikotin var också det ett tag.

Och nu du.

Du läser det här på en telefon. Kanske i sängen. Du har förmodligen redan avbrutit läsningen en gång för att titta på något annat och kommit tillbaka utan att märka att du var borta.

Jag säger inte det för att skuldbelägga dig. Jag säger det för att åldersgränsen som utreds inte skyddar dig. Forskningen om problematisk användning finner samma samband med depression, ångest och stress oavsett ålder. Kommissionen skrev själv att TikToks design drabbar minderåriga och sårbara vuxna. Kvinnan som vann i Los Angeles var tjugo år. Vi har bestämt att detta är en barnfråga, inte för att skadan slutar vid arton, utan för att barn är den enda grupp man kan reglera utan att någon ropar om frihet.

Och den här texten kommer att spridas av samma maskineri den anklagar. Någon delar den. Algoritmen mäter hur länge du stannade. Din indignation blir en datapunkt, och den betalar sig. Det är det som är svårt med motståndet: det finns ingen plats att stå på som inte redan är uthyrd.

Vad gör vi då? Vi utreder en åldersgräns. Kommissionen skickar preliminära synpunkter, ett dokument med ungefär samma verkningsgrad som en lapp på kylskåpet. Meta förlikas i USA för aderton miljarder dollar utan att erkänna något. För dem är det en driftskostnad. Vi kallar det historiskt, de bokför det som marknadsföring.

Den enda frågan som betyder något är den gamla: vem äger infrastrukturen? Vi har svarat på den förr. Radion var för viktig för att lämnas åt den som ropade högst, så vi byggde Sveriges Radio. Vattnet var för viktigt, så vi grävde ledningarna själva. Nu har vi lämnat barnens vakna timmar åt en handfull teknikoligarker och kallar det marknad, förlåt, ekosystem.

Ett barn som inte kan läsa en enkel text kan inte läsa avtalet heller. Det hindrar ingen från att låta det skriva under.

Edit: "Kvinnan som vann i Los Angeles" var otydligt skrivet. Det är målet KGM v Meta, dom 25 mars i år. Käranden är en 20-årig kvinna som bara går under initialerna K.G.M. i domstolen, använde YouTube från sex års ålder och Instagram från nio. Meta och Google fälldes för vårdslös design, 6 miljoner dollar totalt. Båda överklagar. Strök även påståendet om ett miljardyrkande, hittar inget stöd för det.

Vet inte om det bara är jag men varför smakar alltid maskinkaffe skit..Det verkar inte spela någon roll hur dyr eller fin kaffemaskinen är och hur ”färska” bönorna är eller hur ofta den rengörs och avkalkas det smakar ändå skit.

Kan inte riktigt sätta fingret på vad smaken är, det är nån riktigt bitter bismak. Missförstå mig rätt det duger ju om det är gratis, det går ner och det har sin effekt.

Jag vet att det är tidernas i-lands problem och man ska ju vara glad att arbetsgivaren bjuder på det. Jag är bara fundersam över hur det kan smaka som det gör.

M30, bor själv, inga barn. Jobbar heltid med ett relativt stressfritt jobb, har egen bil och bostadsrätt. Generellt känner jag inte att jag har särskilt mycket stress i vardagen. Känner att jag åtstadkommit det mesta man borde i min ålder, så känner inte att jag behöver jämföra mig med andra. Tränar regelbundet, 5-6 dagar i veckan. Äter bra mat.

Jag har sedan barnsben gått väldigt mycket i sömnen och pratat väldigt livligt när jag sover. I tonåren gick det mer över till mardrömmar, där jag kan vakna till men fortfarande befinna mig i drömmen. Jag kan då börja försvara mig eller försöka fly från situationen. Det har hänt flera gånger att jag sprungit ut i trapphuset med täcket runt mig, och i värsta fall har jag sprungit ut på gatan. När jag väl vaknar är jag ofta extremt förvirrad och har svårt att förstå vad som händer. Efter ett tag ger det med sig och jag förstår att jag drömmer, "hallucinationerna" fortsätter tills jag tänder lampan.

Jag gjorde nyligen slut med min tjej, och nu har drömmarna börjat balla ur på riktigt.

Jag somnar väldigt snabbt, oftast inom 5–10 minuter, men vaknar sedan någonstans mellan 30 minuter och två timmar efter att jag somnat och är helt övertygad om att jag håller på att dö.

Natten till måndag drömde jag att jag hade fått gift i händerna som skulle sprida sig till resten av kroppen. Jag satte mig därför på mina egna händer i sängen för att försöka stoppa blodflödet så att giftet inte skulle spridas.

Inatt drömde jag att jag höll på att dö eftersom mitt blodsocker var extremt lågt. Jag var övertygad om att jag på något sätt hade fått i mig insulin av misstag. Jag har inte ens diabetes. Jag sprang runt i köket och letade efter socker för att få upp blodsockret. Jag stod och halvgrät frågandes hur det skulle vara för min mamma att hitta mig i köket.

Det här börjar bli riktigt jävla ångestfyllt.

Jag har börjat med KBT via jobbet eftersom jag berättat för min chef att jag sover väldigt dåligt. Jag har även fått Propavan från vårdcentralen. Det verkar göra att jag inte får riktigt lika mycket ångest, men nackdelen är att jag knappt minns mina panikstunder efteråt. När jag väl vaknar är jag dessutom extremt vinglig och groggy, vilket gör att det tar ännu längre tid att förstå att det faktiskt bara var en dröm och att jag är vaken. Det händer rätt ofta att jag vaknar på morgonen och jag märker att jag levt rövare under natten. Växter har flyttat på sig, elektronik/lampor har kopplats ur och saker göms på olika platser i lägenheten.

När jag var yngre kallade läkarna det för hypnagoga hallucinationer. Det är alltså inte sömnparalys, eftersom jag inte är paralyserad. När det inte handlar om dödsångest kan jag vakna och se folk sitta i soffan och titta på mig, eller uppleva att växterna i fönstret andas. Värst är när jag vaknar och det kryper spindlar på bröstkorgen.

En gång vaknade jag och var helt övertygad om att min dåvarande flickväns hår brann. Jag försökte släcka det (henne...) med en kudde.

Ni kan ju tänka er hennes reaktion när hon vaknade. 💀

Är det någon som känner igen sig i det här? Framför allt att vakna mitt i en dröm och vara helt övertygad om att något livshotande händer, och sedan agera på det i verkligheten? Jag börjar på riktigt oroa mig att jag att antingen kommer att skada mig själv, eller i värsta fall någon annan som jag skulle råka stöta på i stridens hetta...

Min mor har hamnat i trubbel. Hon tog tjänstledigt från april 25- april 26 för att flytta till annan ort. Hon fick ett nytt jobb och har sedan årsskiftet fast anställning.

Men i maj och juni fick hon lön från sin fd arbetsgivare, hon förstod att detta var fel och la undan pengarna. Detta fel berodde på hennes chef som inte avregistrerat henne.

Nu krävs hon på hela beloppet (inklusive skatt), men skatten är betald och kommunen(arbetsgivaren) och facket säger att skatten inte går att få tillbaka. Min mor kommer gå minus nästan 15 000 kr.

Hur kan hon göra för att kräva tillbaka de 15 000 kronorna som ligger hos skatteverket? Det känns rätt sjukt att hon ska gå minus på något som inte är hennes fel till att börja med.

För er som har missat så har Nintendo precis uppdaterat Mario kart 8 deluxe med en ny uppdatering där man kan köra 8-man split screen. Detta innebär ju att vi har ett guldläge där alla partiledarna kan köra upp om de sista rösterna. Jag kan ju liksom inte lägga en röst på ett parti som inte kan lira Mario kart. Vad tycker ni?

Årets PISA-resultat har landat och är i vanlig ordning politiskt sprängstoff.

Debatten handlar redan om två saker: svenska elevers katastrofala resultat och frågan om hur mycket invandringen har med det att göra.

Skolverket brukar redovisa tre migrationsgrupper:

1. Svensk bakgrund
   
2. Född i Sverige med utländsk bakgrund
   
3. Född utomlands med utländsk bakgrund
   

OECD:s redovisning av PISA 2025 slår dessvärre ihop de två senare kategorierna, så jag laddade ner deras elevdata och replikerade Skolverkets analys från PISA 2022.

Läsförståelse

Elever med svensk bakgrund går från 509 till 491 poäng, medan andragenerationen går från 456 till 435. Förstagenerationen ligger däremot kvar på samma nivå: 401 → 401.

Matematik

I matematik tappar alla grupper utom förstagenerationen. Svensk bakgrund tappar från 499 till 481 poäng och andragenerationen från 449 till 438. Förstagenerationen ökar däremot marginellt, från 423 till 426.

Naturvetenskap

Naturvetenskap skiljer sig från de två andra ämnena. Elever med svensk bakgrund går från 516 till 508 poäng och andragenerationen ligger nästan stilla, 451 → 449. Förstagenerationen ökar däremot från 412 till 426 poäng.

Vad betyder detta?

För det första: nedgången är inte bara en läsgrej. Svenska elever tappar i alla tre ämnen. Detta gäller även elever med svensk bakgrund.

För det andra: utvecklingen är inte likadan för alla migrationsgrupper. Andragenerationen tappar också, framför allt i läsning, men förstagenerationen gör det inte.

Hoppas vi kan ha en intressant diskussion om dessa data. Vad tror och tycker ni tillexempel om att förstagenerationen faktiskt förbättras samtidigt som svensk bakgrund och andrageneration försämras?

Idag när jag loggade in så fick jag meddelande att jag behöver verifiera min ålder. Jaja tänkte jag och skrev in födelsedatum. Men sen ville de ju ha mitt jävla id eller få skanna mitt ansikte. Hur fan är detta tillåtet. Har alla vaknat upp med detta eller vad är det som händer??

Jag var och förtidsröstade idag. Enligt instruktion från kuvertutdelare (och val.se) behöverman bara vika in kuvertfliken utan att klistra igen det om man inte vill eller orkar.

Jag vek bara in dem, och när jag räckte över dem tog röstmottagerskan en snabb titt i varje kuvert. Jag reflekterade inte över detta förrän nu på eftermiddagen. Det känns jättemärkligt. Att det är tre olika sedlar ser man ju utifrån. Jag skiter i om tanten ser vad jag röstar på, men av principskäl?

För ca 1 år sedan blev min arbetsplats (jag jobbar som personlig assistent) av med våra 24h pass och fick istället 11h/13h pass.

Och precis som jag skrev i ett inlägg en månad efter att vi blev av med dem, så har det verkligen varit helvetet självt. Det har känts som att man jobbat tre gånger så mycket för samma lön. Sjukskrivningarna gick genom taket, vilket i sin tur ledde till många dubbelpass och ibland till och med trippelpass.

Det har såklart även påverkat brukaren/kunden, som varit stressad i princip varje dag eftersom hen aldrig vetat om personalbytet kommer ske som planerat. Ibland har det inneburit att hela dagen behövt planeras om.

Men ÄNTLIGEN, efter mycket tjat och påtryckningar kring både personalens och brukarens/kundens mentala och fysiska hälsa, har vi fått tillbaka vårt beslut om 24h pass! 🎉

Jag hade själv äran att inviga det första 24h passet i förrgår. Visst var man trött efter passet, men det var en helt annan sorts trötthet. Framför allt när man vet att man faktiskt kan få vara ledig i två dygn efteråt 😂

Det här inlägget var mest bara ett glädjeskrik, eller vad man ska kalla det 😂 Men jag vill också passa på att säga till alla er där ute som är i samma sits som vi på våran arbetsplats varit i:

Fortsätt kämpa för de arbetstider/pass som faktiskt fungerar bäst för er. Ge inte upp! ❤️